IRAN
Publicerad: den 21 maj 2013
I dagarna presenteras kandidaterna till det iranska
presidentvalet som hålls den 14 juni. Bland minoritetsgruppen balucherna är
intresset för valet ljummet – de är ett av de mest diskriminerade och isolerade
folkslagen i landet och få av dem tror att valet kommer att göra skillnad för
deras situation.
Under det förra presidentvalet 2009 bildades den Gröna Rörelsen till stöd för den reformistiska kandidaten Mousavi.
Han sitter nu i husarrest och den Gröna Rörelsens förhoppningar om att tidigare president Khatami, som också anses stå för en reformistisk politik, skulle ställa upp är nu borta.
Men för landets minoritetsbefolkning gör det liten skillnad: de flesta deltog inte i protesterna 2009 och de anser inte att den Gröna Rörelsen representerar deras intressen.
Utöver den persiska majoritetsbefolkningen så finns det sex etniska minoritetsgrupper i Iran, azerer, kurder, lurer, turkmener, araber och balucher.
Även om alla dessa grupper har diskriminerats under större delen av Irans historia, så har diskrimineringen mot de sunnimuslimska minoritetsgrupperna hårdnat sedan uppkomsten av den shiamuslimska teokratin efter revolutionen 1979.
De flesta sunnimuslimer i Iran är antingen araber, kurder eller balucher. Av dessa är balucherna den grupp som är mest isolerad från händelserna i huvudstaden Tehran. I Iran bor det runt 1,5-2 miljoner balucher i den sydöstra provinsen Sistan-Baluchistan vid gränsen till Pakistan. Större delen av deras historiska hemland Baluchistan ligger idag i Pakistan – där det täcker runt 40 procent av landets yta. En liten del finns också i Afghanistan.
Den balushiska befolkningen har ett eget språk, en egen kultur, och de klär sig fortfarande dagligen i traditionella balushiska kläder. Balucher är öppet diskriminerade i Iran. Trots hög utbildningsnivå hos många, även kvinnor, är inga höga tjänstemän balucher och, till skillnad från på Shans tid, så är de inte välkomna inom varken polis eller militär.
Under sina åtta år vid makten så har sittande president Ahmedijan aldrig besökt provinsen och den officiella ursäkten är säkerhetsproblem – balucherna beskrivs som hårdföra extremister och utländska gäster varnas ofta från att besöka provinsen.
– Regimen utför terrordåd och säger att de gjorts i vårt namn, de gör det för att de vill att vi ska få dåligt rykte och för att vår röst inte ska respekteras internationellt – vi är ett starkt och stolt folk, men vi är ett fredligt folk, säger Jahan, en baluchisk man i staden Chabahar.
Diskrimineringen på arbetsmarknaden leder till att många balucher i dag tvingas livnära sig på att smuggla varor över gränsen till Pakistan. Enligt balushiska källor är det vanligt att smugglare som hittas av de iranska myndigheterna dödas på plats. Samma källor uppger att de iranska myndigheterna dagligen dödar runt 10-15 balucher, men uppgifterna är omöjliga att bekräfta då internationell närvaro i provinsen är i stort sett obefintlig.
– Vår situation kan likställas med palestiniernas, men ingen skriver om oss för ingen känner till oss – vad ska vi göra för att folk ska lyssna på oss? frågar Shir, en medelålders man som är utbildad i Indien.
Det enda sättet för balucherna att kommunicera med omvärlden är via internet, och då speciellt Facebook. Men regimens strikta censur gör att det känner sig osäkra på hur länge till de kommer kunna använda denna kommunikationskanal. Deras andra fönster till omvärlden är satellit-tv, främst BBC Persian och VoA Persian, men de är kritiska till att även dessa västbaserade tv-kanaler enbart fokuserar på den persiska majoritetsbefolkningen.
– Vad vi behöver är internet via satellit – då kanske vi skulle kunna ha en chans att kommunicera med omvärlden, och få berätta vår historia och om våra förhoppningar för framtiden”, säger 30-årige Massod som är utbildad dataingengör.
Förhoppningarna om ett enat och självständigt Balushistan är i dag små. Men önskan är en federal iransk stat, i vilken balucherna har självbestämmanderätt i sin egen provins. Så länge som ledarna av den Gröna Rörelsen inte pratar om dessa frågor, kommer de inte få baluchernas stöd. Det var därför som de, trots sitt motstånd mot regimen i Tehran, inte deltog i protesterna efter presidentvalet 2009.
– Som medmänniskor led vi när vi såg på BBC Persian hur demonstranter dödades på gatorna i Tehran, men det var inte våra protester – det handlade inte om oss och därför deltog vi inte heller, säger Jahan.
De som deltog i protesterna 2009 medger att det endast handlade om persernas rättigheter, och att den Gröna Rörelsen till stora delar består av medelklassungdomar från de större städerna.
– Vi måste inte bara enas med minoritetsbefolkningen, säger en 24-årig kvinna i Tehran. Men också med arbetarklassen, annars har vi ingen chans, lägger hon till.
Utsikterna är att detta kommer att hända under årets presidentval är små. Regimen har protesterna från 2009 i gott minne och censuren av media och internet är nu hårdare än någonsin. Trots det finns det en förhoppning om att förändring är möjlig i framtiden. Regimen anses befinna sig i en återvändsgränd och uppmaningar till folket om vikten av att rösta mottas med skepsis.
– De säger att val betyder demokrati, men vad är det för poäng med att rösta om vi inte har frihet? kommenterar Shir.
Lotta Westerberg
Not: Namnen är fingerade för att skydda de intervjuade.
Fakta Den Gröna Rörelsen
Den Gröna Rörelsen bildades under presidentvalet 2009 till
stöd för den reformistiske presidentkandidaten Mir-Hussein Mousavi.
Trots att han har ett stort folkligt stöd förlorade han valet
mot den sittande presidenten Ahmadinejad.
Detta ledde till starka protester och anklagelser om
valfusk. Protesterna slogs ner hårt av myndigheterna, och många av rörelsens
ledare fängslades.
Mousavi själv sattes i husarrest tillsammans med sin fru.
